På min Instagram så kommer det titt som tätt upp lite bilder på det jag äter. Kanske att det kan inspirera någon..?
2018, ett nytt år, igen.. Tiden går så fort.. Åren bara flyger iväg. Nu känner jag, som säkert många fler, att detta året ska bli mitt år. 2018 är året då jag ska må bra. Året då jag gör saker för min egna skull. Prioritera mej. Jag viker tvätten för att JAG vill. Jag går upp tidigt och förbereder dagen och dukar fin frukost för att JAG vill. Jag ska hitta ett jobb för att JAG vill. Inte för att jag känner att jag måste visa mej duktig eller för att jag aldrig har fått kunna något och har massor att bevisa.. Utan för att JAG vill. Ego-år!
Det har bara gått 14 dagar på 2018 och det har redan gått både upp och ner. Vissa dagar flyter det på som jag vill och jag känner hur jag tar mej uppåt för min egna skull, men andra dagar går det spikrakt nedåt igen. Jag räknar inte med att bli frisk, om jag kan kalla det så, på ett par veckor -men jag förväntar mej att det ska gå bättre och bättre.
Jag måste lära mej att prioritera, på alla plan. Vad är viktigast..och vad måste jag prioritera för att kunna prioritera..så att säga..
Min älskade lilla bebis, min fina perfekta dotter, är 7 månader.. Imorgon blir hon 8 månader och jag har fortfarande inte fattat att hon finns, att hon har legat i min mage eller att hon bor här hos oss. DET är något jag försöker jobba på att förstå. Jag vågar inte gräva fram mina känslor, jag vågar inte rota så djupt. Jag minns inte när jag grät sist och att bli så känslosam när man älskar någon så otroligt mycket (det gör jag verkligen, hon är så tätt inpå mej och jag vill aldrig vara ifrån henne mer än några minuter) känns skrämmande och svårt att greppa.. Jag vet inte hur jag skulle reagera- rädd för att bryta ihop totalt.
Den där autopiloten.
Senaste kommentarer