Min självkänsla och självförtroende har alltid varit i botten.. Aldrig varit nöjd med mej själv och aldrig tyckt att jag kan något. Detta har jag jobbat med och nu har jag kommit en bra bit på vägen mot mitt mål!
Att vara gravid är en prövning, när det handlar om utseendet och kroppen. Jag vill kunna känna mej fin, men det är svårt. Det är ändå mycket bättre än förra graviditeten då jag inte ens kunde väga mej hos barnmorskan, utan hon fick kolla på vågen och sen inte säga något till mej.
Jag är ändå inte så stor denna gång, om magen, som jag var med de andra två. Magen kommer fort på mej, och jag blir stor, men nu tror jag mer på att magen sjunker än att den blir större. Det syns inte så mycket med kläderna på men jag tycker att formen på magen förändrats.
Detta med att bara gå och vänta och inte ha en aning om när det startar är frustrerande och lite smått jobbigt för någon som måste ha kontroll och vara förberedd. Barnmorskan trodde inte att jag skulle gå hela tiden ut, men sa ändå att det där kan man ju inte veta så jag kanske lite gärna får gå över.
Mycket sammandragningar har jag, men det har varit sen vecka 13, och lite konstig känsla i kroppen vissa dagar som jag inte kan sätta fingret på vad det är.. Det är spännande att vänta men jobbigt när man känner att man behöver veta för att planera med barnvakt och liknande.
Att vänta på att det där blinkande timglaset skulle ändras till en text är en väldigt speciell känsla..
Här var jag precis i början av graviditeten och tarmarna sväller upp, i princip, så fort jag ser det positiva testet…
Hos barnmorskan den 1 mars:
Idag:
Jag får väl gömma mej i vassen denna sommaren och kämpa på med både huvudet och kroppen tills nästa sommar. Träning och hälsa intresserar mej men att få tillbaka kroppen efter en graviditet går inte på ett par veckor..speciellt inte efter tredje barnet.
Undra vem som gömmer sej där inne.. pojke eller flicka?
Senaste kommentarer