Nu är jag i vecka 34. Hur jag mår är verkligen från dag till dag, upp och ner hela tiden. Ena stunden mår jag ganska bra och kör på i mitt vanliga tempo och timmen efter mår jag inte alls bra, och så håller det på.
Jag har inte direkt haft något jobbigt illamående tidigare men nu det senaste så har jag känt mej riktigt kass stundtals. Ungefär som just precis nu. Kallsvettig, illamående, känslan av att bebis ligger väldigt långt ner och är fullkomligt orkeslös.
Sammandragningarna från igår har lugnat sej men magen är väldigt tung, som att bebis har halkat ner och bara befinner sej nedanför naveln. Jag har bestämt mej för att ringa och prata med förlossningen i eftermiddag om sammandragningarna kommer tillbaka. Att bara få komma in på en liten kontroll vore skönt, så att inte tappen blivit påverkad. Känns så löjligt att ringa in när man vet att det inte är riktiga värkar, men jag skulle nog ändå bli lite lugnare av att få veta att inget har börjat hända. Det har nog att göra med att jag vill vara så förberedd som möjligt, när det tidigare gått så fort. Jag har ju faktiskt haft ganska kraftiga sammandragningar under en lång tid..
Det kan ju vara många veckor kvar innan bebis kommer, jag kanske går över tiden med två veckor denna gång. Tänker jag på det så känns det ännu mer löjligt att fundera på att ringa in och rådfråga förlossningen. Det är ju inga förlossningsvärkar, varför ens lägga energi på att fundera över om det snart sätter igång.
Förstår inte varför jag har så svårt för att tänka på mej själv.. jag vill inte vara i vägen och det finns alltid andra som har det värre. Varför ska jag in och ta upp en sängplats för? Innan det ens är beräknat, eller i närheten.. Onödigt att man tar upp personalens tid när de behövs på andra ställen. Samtidigt blir jag arg på mej själv när jag tänker så. Varför ska andra få åka in titt som tätt för att de får för sej något och jag vill inte ens RINGA och rådfråga..? Dags att börja tänka lite mer på sej själv kanske.. Hur man nu gör det..?!
Senaste kommentarer